Tittar på säsong tre av en tv-serie som handlar om en delvis simulerad värld och en verklig. I serien kan man åka till den simulerade världen och få utlopp för sina mindre vackra sidor. För att prata klartext, sina innersta och mest avskyvärda sidor. Behov man har, som man inte kan tillfredsställa i den verkliga världen.

Ett företag samlar in all data om människorna som besöker den simulerade världen. Samlar datan i ”böcker”. Varje bok innehåller en unik historia om just den besökaren.

Tycker det är så obehagligt och fascinerande att titta på serier som inte är eller ska vara dagens verklighet, men som när man drar sina egna paralleller faktiskt speglar vår nuvarande verklighet med exakt precision.

För vad är det för skillnad? När vi är online, så är den verkligheten där det vi vill att den ska vara. När vi är online söker vi efter information som bekräftar det vi redan tycker. Vi söker oss till plattformar som visar oss den verkligheten vi vill ha. Vi kan vara vem vi vill online. Vi kan gömma oss bakom filter som gör oss snyggare. Vi kan vara anonyma personer som skriver elaka saker vi aldrig skulle säga till en person som står framför oss öga mot öga.

Allt vi gör, allt vi klickar på, allt vi skriver, allt vi lyssnar på, allt vi tittar på, allt vi söker svar på… Allt skapar en unik berättelse om oss i vår egna bok. En bok vars rättigheter vi inte äger.
Rökt.

Sextiosex personer har dött av viruset i Sverige?