Gick en promenad idag. Kände att jag behövde komma ut och se världen igen. Världen som inte är den samma längre. Världen som från och med nu alltid kommer att vara annorlunda. Världen som alltid förändras. Ibland snabbare än vi kan förstå.

Tänkte på min farfar när jag var ute. Min farfar gick en promenad varje dag. Han var ute och gick i minst en timme. Ibland tänker jag att det kanske vara därför han blev så gammal. I nästan hundra år fick han vandra på vår jord. När jag går promenader funderar jag alltid på saker. Saker som inte har hänt. Saker som kanske kommer att hända. Saker som har hänt. Det slog mig på denna promenad. Vad funderade min farfar på när han promenerade?

Var han som jag? Eller tänkte han ingenting? Njöt han bara av att få vara själv, utan tankar? Eller tänkte han på hur han hamnat där han hamnat? Ångrade han val han gjort? Tänkte han på sin barndom, sina föräldrar eller sina egna barns framtid?

Min farfar var en man med få ord. En god man. En snäll man.

Tvåhundraåttiotvå personer har dött av viruset i Sverige.