Carolins bror fryser inte fast tunn ånga syns när han andas ut. Höstkylan har smugit sig in de senaste veckorna och löven ligger nu fläckvis spridda på asfalten. Han hade precis kastat soporna när han passerar en granne som står på sin uteplats och röker.
”Tja Fredrik!” Grannen nickar med huvudet.
Han stannar till för att hälsa, men också för att dra ut på tiden och slippa vara hemma.
”Läget Grannen? Jämna eller ojämna plågor?” Det är liksom aldrig en fråga om livet är plågsamt, mer hur plågsamt.
Efter den korta hälsningsfrasen går de över till den vanliga tävlingen: att jämföra lidanden i sina familjeförhållanden. ”Hon hjälper ju aldrig till. Jag gör fan allt hemma… diska, tvätta, handla och tar ungarna till dagis…” säger Fredrik. Grannen kontrar då med att berätta att hans respektive alltid är otrevlig. ”Så fort jag kommer innanför dörren kallar hon mig idiot. Jag har ju inte ens sagt eller gjort något…än.” När jämförandet är slutdiskuterat fortsätter man samtalet med olika teorier om hur deras problem kanske skulle kunna lösas.
”Asså, att man inte bara drar… Skiter i allt och bara drar till en stuga i skogen…”
Grannen nickar och tar ett sista halsbloss innan han fimpar cigaretten, blåser ut och svarar:
”Det vore ju en idé…” Han känner en blåsa på insidan av pekfingret. Fan, brände mig igen… Han betraktar Fredrik som ler, visar svarta fläckar mellan tänderna på övre tandraden. Inte najs asså…
”Problemet är ju barnen… hade det bara varit hon så… då hade jag inte varit din granne längre.” Fredrik spottar ut en blandning av snus och saliv. ” Min syrra, hon är fan smart… Hon håller inte på med förhållanden. Eller ja, just nu har hon ett, men med en snubbe som bor i Australien… Men det räknas väl inte som ett riktigt förhållande? Plus att hon faktiskt knullar med andra.” Hur kan hon äta kakor och behålla dem samtidigt?
En bil kör in och parkerar på vändplanen och båda tittar misstänksamt mot fordonet för att se vem som är förare innan konversationen återupptas. Det är ingen de känner igen.
”Ligger Carolin med andra? Då kanske man har en chans på henne?” Grannen, som är lite sambotjock, ser hoppfull och väldigt tragisk ut när han drar upp sina urtvättade träningsbyxor. Om syrran de pratar om varit där, skulle hon låta blicken glida ner för att se om man kunde gissa storlek. Hon hade blivit besviken.
”Hon är på väg hit, så du kan fråga själv. Min andra lillasyster och mamma kommer också, ska du fråga dem med kanske?” Han hånflinar belåtet medan grannen ser ännu mer patetiskt ut. Fredrik väntar inte på svar, säger bara: ”Men… vi hörs då… ta det lugnt. Måste blåsa upp ballonger…”