Idag ringde de från sjukhemmet och sa att det inte var långt kvar nu. De sa att vi borde komma och hälsa på. Jag och syrran åkte dit. Munskydd i taxi. Visir, spritade händer och förkläde i plast på sjukhemmet. Jag började gråta så fort jag kom in i rummet. Mommo, min kära mommo. Så liten. Kände inte igen hennes ansikte. Hon sov. Vi försökte få kontakt, men hon svarade inte. Hon bara låg där och var liten. Maktlösheten. Den där jävla maktlöshet. Fan vad jag hatar den.